Praktiken fixad!
3stadlekland blev det!
Riktigt kul!!
Hihi! 
 

Flickan kollar oroligt in i sin mammas ögon. Men det finns någonting där som inte har funnits på väldigt länge. Glädje är det nog. Hennes mamma har fått tillbaka de ögonen som är fulla med liv och livsglädje. Det var längesedan Klara såg de ögonen sist. Flera månader sedan, det kanske inte låter som en jättelång tid men för Klara kändes det som en livstid. På den tiden var de fortfarande en familj med Lena, Magnus och lilla Klara. Nu var det bara Klara och mamma kvar, och bebisen i mammas mage såklart men den räknas ju nästan inte. Man kan varken se den eller prata med den men mamma säger att den snart kommer ut ur magen och flyttar in hos mamma och Klara på riktigt. Men allt detta är inget som Klara funderar så mycket över för tillfället, hennes uppmärksamhet går åt till att se sin mammas leende. Hon har verkligen saknat det.

          Lena har bestämt sig. Nu ska hon ta tag i sitt liv, för sin egen, Klaras och bebisen som växer i magens skull. När hon vaknar upp på morgonen och drar upp rullgardinen ser hon till sin glädje att solen skiner så hon öppnar fönstret och andas in den svala friska vårluften. Det ger henne den energi som hon behöver och hon känner att hon kommer klara det här, hon har ju en underbar dotter. Hon går in på toaletten och tvättar sig sedan skyndar hon ner till köket där Klara sitter. Lena möter Klaras först oroliga blick men oron försvinner mer och mer och till slut spricker hela hennes lilla söta ansikte upp i ett stort leende. Hon hoppar upp i sin mammas famn och de kramas hårt och länge. Tillslut släpper de varandra och Lena kollar djupt in i sin dotters ögon och säger

-          Förlåt Klara, jag lovar att allting kommer bli bättre nu. Kan du förlåta mig?

-          Ja det är klart mamma! Svarar Klara glatt.

Men skulle hon ha svarat likadant om hon visste hur dagen skulle sluta?

Mamman börjar steka pannkakor och Klara sätter sig på kökssoffan och börjar rita en teckning på en familj där alla är glada. En drömfamilj, kanske kommer de att bli det nu. Kanske kommer de äntligen få vara lyckliga tillsammans mamma, Klara och bebisen. De behöver inte pappa! Ja, Klara känner att nu kommer allt bli bra. Nu skulle de bli som drömfamiljen på teckningen. Men tänk vad fel hon hade.

          Hela förmiddagen tillbringar de hemma och bara njuter av varandras umgänge. Spelar Yatzy, bakar bullar och mamma läser ur en bok för Klara. De båda njuter av tillvaron och hoppas att de alltid kommer att ha det såhär bra. Ingen utav dem vet att de bara har sex timmar kvar. Sex timmar av lycka, sedan kommer det ofattbara hända. Strax efter lunch knackar det på dörren. Klara springer glatt och öppnar och det visar sig att det är hennes kompisar som undrar om hon vill följa med ut och leka. Hon tittar frågande på sin mamma som nickar

-          Det är klart att du får gumman! Se bara till att vara hemma klockan sex så äter vi middag och så ska du få en överraskning!

-          Varför det? Vad är det? Utbrister Klara upphetsat.

-          För att du är en sådan underbar dotter! Det får du se när du kommer hem sen. Se så, spring iväg och lek nu! Svarar Mamman skrattande.

-          Okej då! Mamma, Jag älskar dig!

-          Jag älskar dig också Klara! Säger mamman lyckligt.

Mamman ställer sig i fönstret och kollar stolt på sin sjuåriga flicka som springer över ängen med sina kompisar. Så bekymmersfri och lycklig. Tänk att det är min dotter tänker Lena och känner att hon hyser så otroligt mycket kärlek till barnet. Hon vet inte vad hon skall göra med all lycka som plötsligt bubblar upp i kroppen så hon åker ut till köpcentret och köper en ”Poesibok” där hon tänker skriva upp hur otroligt mycket dottern betyder för henne. Klara ska få den vid middagen. Sedan imorgon hon kan ju ta med den till skolan också så hennes kompisar kan skriva i den. Hon hittar en fin med hästar på som hon köper och sedan åker hon hem igen för att börja laga middag. Lasagne ska det bli! Klaras favoritmat. När klockan börjar närma sig sex kollar Lena ut genom fönstret efter Klara, hon borde komma snart tänker mamman. Hon brukar ju aldrig vara sen.

           Klara kollar på klockan och märker till sin förskräckelse att den är fem i sex. Hon har haft så roligt med kompisarna att hon helt har glömt bort tiden men nu upptäcker hon plötsligt hur mycket den har blivit och skyndar sig hem. Hon vet att hon egentligen inte får gena över tågrälsen men hon vill verkligen inte komma sent till middagen. Nu när mamma äntligen verkar glad igen och dessutom har hon ju en överraskning som väntar på henne! Så hon bestämmer sig snabbt för att gena genom skogsdungen och över rälsen. Bara idag. En gång är ingen gång liksom. Tänker Klara och övertygar sig själv att det är det bästa alternativet. Hon springer genom parken och in bland träden. Nu är det bara över rälsen, upp för backen och sedan kan hon se huset. Hon ökar takten ytterligare när hon kommer fram till rälsen så hon snabbt kommer över och bort från det förbjudna, men då händer det som inte får hända. Hon snubblar till och ramlar rakt över rälsen. Förskräckt försöker hon ta sig upp men märker till sin fasa att skon har fastnat. Då hör hon det som inte får komma, ljudet av tåg tutan. Hon tittar upp och ser tåget komma emot henne i en rasande fart. Hon försöker slita av sig skon utan resultat. Tåget kommer närmare och närmare och trots att det tjuter i rälser då tåget försöker tvärbromsa tycks det inte alls gå saktare, tusen tankar rusar genom huvudet på Klara, Mamma som äntligen är glad, bebisen, och även Klaras egna liv spolas upp framför ögonen på henne. Rädslan är enorm och efter en halv sekund som känns som en evighet är det över. Hon ligger livlös under tåget, blodet droppar men annars är allt stilla. För stilla. Tåget har äntligen stannat men det är för sent. Det är som att hela världen har stannat – förutom blodet som aldrig tycks sluta droppa.

         Lena ligger i sängen och skriker och gråter om vartannat. Polisernas ord klingar i huvudet och det gör så ont. Smärtan tränger in i varenda liten vrå av Lena och tårarna slutar aldrig rinna. Hon kan inte ta in det. Det är så absurt, så omöjligt, så hemskt, så otroligt hemskt. Det känns helt overkligt. Att hennes Klara har dött. Det går inte att förstå. Att hon aldrig mer kommer få titta djupt in i sin dotters blåa nyfikna ögon och hämta kraft, att hon aldrig mer skulle få hålla henne i sin famn och andas in i de bruna vågiga långa håret. Aldrig, det är ett stort ord. Ännu en gång känns allt hopplöst för Lena. Ännu en gång känns livet inte värt att leva. Ända sedan Magnus, Klaras pappa lämnade henne för ett halvår sedan för en ung blondin har Klara varit ljuset i hennes liv orsaken att hon orkat upp på morgonen men nu var hon alltså borta. Föralltid. Tankarna åker runt i skallen på Lena. Hur tar man sig igenom en sådan här sak? Hur överlever man den kolossala sorgen och saknaden? Går det? Nej, Lena tror inte det.

          Hon tar ett rakblad och går in på toaletten. Lena har verkligen förlorat allt - sin man och nu även sin dotter. Hon känner att hon inte längre har någonting kvar att leva för och tänker välja den enkla vägen då en ny tanke dyker upp i huvudet. Skulle Klara vilja detta? Att hennes egen mamma gav upp? Nej, Lena vet det. Klara hade velat att hon skulle fortsatte att kämpa för sin egen, Klaras och bebisens skull. Det kommer att bli jobbigt men hon kommer klara det. För även om inte Klara längre går med henne här på jorden finns hon alltid kvar i Lenas hjärta. Det kan ingen ta ifrån henne. Hon tar upp poesiboken med hästarna på som hon köpte för bara några timmar sedan. Slår upp första uppslaget och skriver med skakig hand ”Jag ska kämpa för din skull Klara.” Sidan blir våt av alla tårar Lena fäller men budskapet finns kvar. Under de kommande veckorna kommer Klaras alla kompisar skriva en liten hälsning och en dag när det känns extra jobbigt för Lena skriver hon ännu en mening ”Lämna aldrig mitt hjärta”. För en sak vet de alla. Även fast Klara inte längre finns med dem i livet kommer hon alltid finnas kvar i deras hjärtan.

Av: Hanna van der Poel

ÅRET 2010

Hur har året varit för dig? Megabra! lite jobbiga tankar och press men annars underbart!

Bättre än förra året? ja, detta året har varit mycket bättre!!

Har du träffat några nya vänner? Jaa, England, nya klassen! <3

Någonting du aldrig kommer glömma? Allt med älsklingen! 

Har du flyttat? Neej..

Har du hittat en ny låt som du älskar? Just the way you are!!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? ohja!

Höll du några av dina nyårslöften? Hade inga tror jag ! 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare!!

Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Inget speciellt, släkt å familjen!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? jaa

Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Som jag brukar!

De bästa nya människorna du träffade? har träffat många nya så ;p

KÄRLEK

Hur har din kärlek varit 2010? underbar!

Har du strulat med någon? Mjaa, älsklingen min!

Har du varit kär? Jaa!! Är det! : D

Har du sagt jag älskar dig till någon? jaa!

Har någon sagt jag älskar dig till dig? japp

Har du haft ett hemligt förhållande? neej?

Pussade du mer än 10 personer under året? nej!

SORG&HÄMD

Har någon i din närhet begått självmord? nej

Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? nope

Har du varit i slagsmål? nej

SKOLAN&FRITIDEN

Vilken skola går/har gått du på? John bauer, uddevalla /stavre

Har någon varit elak mot dig på skolan? nää

Hatar du någon på din skola? nech!

Har du gjort något framsteg? ingen aning

Har du haft alla rätt på ett prov? tvek..

VÄNSKAP

Har du träffat nya vänner? jaa :)

Har du förlorat en vän? nä men tappat kontakten lite med många : (

Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? inte vad jag kommer ihåg

Har du gått bakom ryggen på en vän? neej ?

Har du ljugit för en bästavän? Aldrig!  

Har du haft en relation med en vän? eh.. ? ja?

Har du många tjejkompisar? mjaa då :)

PERSONLIGT

Har du gjort någonting du ångrar? säkert

Har du skämt ut dig? om jag har..

Har du ljugit för en vän? inte vad jag kan komma på nu, hoppas inte!

Har du gjort något dumt mot en vän? nää, inte vad jag vet

Har en vän gjort något dumt mot dig? tvek..

Vilken kändis var du mest sugen på? ingen

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? mer tid med älsklingen!

Största misstaget? ingen aning

Har du varit sjuk eller skadat dig? fått astma..

Bästa köpet? ingen aning

Vad spenderade du mest pengar på? resor I think..

Gjorde någonting dig riktigt glad? Erik!! ♥

Detta år har varit bland de bästa i mitt liv och jag tror att jag länge kommer minnas det som ett bra år!

Det började med att både skridskon och skolan funkade jättebra! Har nog aldrig trivts så bra i min (gamla) klass som jag gjorde i 9:an – jag kände verkligen att jag kunde vara mig själv och vågade vara det. Kom mycket närmare många av mina klasskompisar! Även plugget funkade bra och jag lyckades få betyg som jag verkligen är nöjd över.
Skridskon gick bättre än jag någonsin vågades hoppas på! Jag tog på något konstigt sett 7 (!) SM-guld den säsongen… 3st på ungdoms-SM vilket jag nog visste innan att jag hade chans på, men att jag skulle ta 4st Junior SM-guld kom verkligen som en underbar överraskning, vet var ingenting jag vågat drömma om innan, det fanns liksom inte i min värld.

 

Sedan kom våren och sommaren… Avslutningen var hemsk! Ville inte alls sluta i min klass och börja gymnasiet men det finns ju vissa saker man helt enkelt måste göra…

Första tiden av lovet spenderade jag med mina gamla och lite nya kompisar och ja, trivdes verkligen med mitt liv! Sedan var det dags för ett nytt äventyr! Jag skulle iväg till England med min kusin i 3 veckor på språkresa – helt klart en kul upplevelse. Träffade många nya kompisar och ja, hade kul helt enkelt. Mitt ”privatliv” var ganska turbulent just då, kändes som hur jag än gjorde skulle jag såra någon och jag visste inte heller hur jag ville, men det löste ju sig tillslut! En annan grej jag lärde mig under språkresan var att discon faktiskt kan vara kul (det har aldrig varit min grej) och det är nog till stor del Alexanders förtjänst. minnena från den resan är verkligen speciella och jag ångrar inte för en sekund att jag åkte – en underbar upplevelse!

Sedan när jag kom hem umgicks jag mer med kompisar och en dag jag framförallt kommer ihåg är Liseberg men Erica och Hanna W, oförglömligt tjejer! Sedan var det dags för det årliga moralägret. Det var verkligen en underbar vecka självklart tillsammans med många vänner men framförallt med Erik. Jag hade enda sedan april (?) funderat på om det var någon idé att satsa på oss vilket jag även vet att du gjorde – ett distansförhållande är tufft men du visade upp sidor som jag aldrig sett innan och jag visste att jag inte skulle klara av att ”bara” få vara din vän, jag ville ha det såhär jämt! Inte att det skulle återgå till så som det var innan och den 5:e augusti blev det vi! Det är nog mitt livs bästa beslut och äntligen blev drömmen jag hade haft i över ett halvår sann! Det var helt klart mitt livs bästa dag!

Jag åkte ifrån lägret med stor glädje men ändå sorg eftersom jag inte visste när jag skulle få se dig nästa gång. Jag åkte direkt till ett läger på is i Norge med ett par kompisar från Gävle, även det riktigt roligt och sedan när jag kom hem dröjde det bara någon dag innan Erik kom och hälsade på! Underbara dagar det med då vi verkligen bara kunde koncentrera oss på varandra!

Sedan var det dags för lilla Hanna att ta ännu ett steg i livet och börja gymnasiet – idrott och hälsa på John Bauer Gymnasiet. Trots att jag var riktigt nervös första dagen blev det topptopp och jag trivs verkligen med min klass!

Hösten har flutit på med skola, träningar och kompisar men det bästa har oslagbart varit de helger jag får tillbringa med älskling och självklart höstlovet! Skolan har fungerat bra, precis som i våras men kan tyvärr inte säga desamma om skridskon. Har inte alls fungerat vilket antagligen beror på att glädjen är långt borta men jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka! Saknar ju det! Men jag tror att jag även under året har lärt mig att se på liver ur ett annat perspektiv, innan var mitt ”livsmål” att bli bäst på skridsko, det var det jag villa hålla på med. Bara! Men idag vet jag att jag vill ha ett liv utanför, jag vill ha tid för kompisar, senare i livet få ett arbete jag trivs med och framförallt, ha någon att älska som älskar mig lika mycket, någon att bo tillsammans med och kanske till och med bilda familj med någon dag och just nu känns det verkligen som att jag har hittat den personen! Tack älskling!

Detta var mitt år väldigt kortfattat, har som sagt hänt en hel del och väldigt mycket jag inte har skrivit med här men det bästa är helt klart att jag och Erik blev ett par! Jag tror verkligen på oss och det känns som att det är början på något väldigt stort. Rent psykiskt har den sista delen av året varit ganska jobbigt för mig och jag har verkligen ingen aning om hur jag hade klarat det utan dig älskling! Men tillsammans klarar vi allt!


Jag hoppas att alla har haft ett bra 2010 och att 2011 blir minst lika bra! För mig kommer det kommer i alla fall börja på bästa möjliga sett – tillsammans med älskling!



Gott nytt år!